martuna

...om att inte tappa det jag nu påbörjat. Det är för mig det svåraste. Nu när jag påbörjat något och det går faktiskt bra. Då har jag lätt att tappa greppet om det och tillåta mig själv att ta det lugnt. Äta chips, godis mm. Men denna gång håller jag ett stadigt grepp om att behålla kontrollen. Ingen annan kan ha kontrollen utom jag. Så är det bara. Dags att inse det. Hur som haver. I dag är det den 9onde vilket innebär att jag klarat 9 dagar. Kan ses som lätt för vissa men jag ser det som framsteg. Glad är jag också att jag inte känner lika starkt sug efter chips.

I dag blev jag arg, eller kanske bättre sagt frustrerad. Jag har bestämt mig att jag ska komma iform och bara det är ett stort steg i rätt riktning! I dag var jag och tränade med en kompis. Vi joggade lite granna, sedan gjorde vi styrka. Det var då min frustration verkligen kom fram. Min vän försökte bara hjälpa mig göra en övning rätt. I min frustration blev jag arg och sa att jag visst gjorde rätt. Jag försökte övertala henne att jag gjorde rätt. När inte det gick så sa jag att det tog faktiskt rätt för mig. Jag kände väl själv hur det tog sa jag. Nu så här i efterhand så kanske det inte riktigt tog som jag sa att det gjorde.  Hade jag gjort som min vän sa hade det tagit ännu mer. Och då riskerar man inte några skador. Jag blev alltså arg, frustrerad och faktiskt ljög lite i all frustration.  Inte ok!!

I slutet av april bestämde jag och en vän att vi skulle ändra våra liv lite för en stund. Hela Maj månad fick ingen av oss äta chips. Och vi skulle börja träna med varandra någon gång i veckan också. Härligt! Nu har jag 2 st som peppar och stöttar när det behövs. Just detta med chipsen har både hon och jag varit svag för i evigheter. Så nu känns det verkligen, kan hon  vara utan chips hela maj, Så kan jag det också!!

Och kan ni tänka er, snart har det gått en vecka på maj månad. Och inte ett enda chips vill jag ha! Vi har sedan fått bestämma lite andra regler själva. Det gemensamma är inge chips och träna. Hittils går det kanon och jag har börja känna lite jävlaranamma igen! Jag har alltid haft ett jävlar anamma och varit tjurskallig. Någonstans har jag tappat det och det känns bra att jag fått liiiiiiten aning om att det kan finnas kvar någonstans inne i mig.

Däremot så syndade jag i går. Jag och T bestämde oss efter en liten kaotiskt dag att vi fick äta på sibylla. Gott var det men nu klarar jag mig utan det ett tag framöver. Äta bör man annars dör man  haha! Senare på kvällen for jag och hälsade på min mor och far. Där blev det jordgubbar och grädde och dricka. Men jaja. vad gör det, det var ju ändå lördag. :)

Så som rubriken säger så har jag och T skaffat oss en ny lägenhet!! Vägg i vägg med den gamla 1an på 44 kvadrat. Numera bor vi i en 2a på 82 kvadrat!!!! Och så mycket större det känns!!!! Känns helt underbart!! :) Nu gäller det bara att göra den till sin egen. Men det kommer mer och mer:)

Gårdagen börjades faktiskt med en promenad till mamma och pappa. Fram och tillbaka blir det ca 9 km - 1 mil. Riktigt nöjd att jag valde att gå dit. Skulle hämta ett kvitto bara. Och hälsa på pappa som jag trodde skulle vara hemma, men icke. Efter att ha läst tidningen och tagit lite vatten insåg jag att ingen pappa skulle dyka upp och mamma var ju på jobbet, så jag traskade hem igen.

Vår natur är så vacker! Gillar verkligen och vara ute i naturen och vandra. Varför har jag inte gjort det tidigare. Alltid tyckt om naturen, men latheten har väl gjort att jag inte tagit mig tid. I går efter jobbet ville T ut och springa. Vi vandrade upp till åsberget som inte ligger långt ifrån. Tar ca 5 min att gå till början. Vi bestämde oss för att springa längst upp på det närmsta berget upp till vindskyddet. Eftersom jag nyss påbörjat min resa neråt i vikt så bestämde jag mig för att snabbt promenera varva med jobb.

usch så dåligt av mig. ska skärpa mig!

Var och hälsade på mor och far i går efter att jag kommit hem från skule och snowboardåkning. Min kära mor frågade varför jag skaffat nyblogg, ( yes hade en innan som jag aldrig skrev i... ) om jag ändå inte hade tänkt skriva i det. Mycket klokt sagt, så det är väl bara skriva då. haha :)

I alla fall så hann jag med skule 2 gånger i går. Första svängen var när vi skulle åka snowboard. Vilken grymt härligt och rolig åkning det blev. Jag som är en riktigt fegis om det inte är 1 meter puder under mig vågade mig på att hoppa lite granna. Mycket roligt som sagt. Sedan hem vid 2 tiden så att T kunde fara och jobba 8 timmar.

Sov då 45 minuter men passade sedan på att fara och hälsa på mamma och pappa som sagt. Blev kortspel, bingolotto och något program jag aldrig sett. Kan dock erkänna att det var bättre än vad jag trodde det skulle vara. Skulle dock aldrig erkänna det ;) Pappa skulle sedan till skule och hjälpa syster ta in hennes 2 hästar och sedan dom 2 andra i hagen. Roligt att komma ut med pappa en sväng och träffa syster och hennes karl en stund. :)

Så enkelt var det att komma till skule 2 gånger på en och samma dag. Måste också passa på att nämna att jag hittade en gammal Backstreet boys mugg hos mamma och pappa i går. Minns dock inte vad jag fått den ifrån men minns att jag tyckte om den. Så den fick komma hem till lägenheten och nu får T dricka kaffe ur den, haha :)

Yes, då är man inne på dag 4 i rad utan chips och med att äta bra och så... Jo jag vet, 4 dagar är inget men ett steg i rätt riktigt för mig. I går fick jag dock ett test. T satt och åt chips medans jag snällt åt gurka och selleri. Tror det heter selleri? Med dipp såklart! Jag insisterade på att T skulle äta chips för jag måste lära mig att jag inte behöver det. Det är en mycket ful vana jag hade börjat med. Men ibland krävs det inte mycket för att man ska börja tro på sig själv igen :) Jag ska lyckas!!

Nu har chocken lagt sig sedan i går. Tror jag!! Om jag ska ta det från början så har jag en mycket mycket kär vän nere i brasilien. Hon kommer därifrån och jag lärde känna henne när hon var utbytesstudent här i Sverige. I alla fall, jag har varit nere och hälsat på henne 2 ggr. Och vi klickar bara. så är det. vi förstår varandra och har samma humor. Ja allt! Har inte sett henne på mycket länge. Och ibland är det svårt att hålla kontakten när avståndet är minst sagt en bit. Men jag pratade med henne häromveckan och allt var frid och fröjd. Men så i gårkväll plingade det på dörren. Jag och T var ganska trötta och undrade vem i fridens alla dagar som kom nu? Gick och öppnade och där stod en kille som jag då inte kände igen. Hej jag heter Johannes sa han. I min hjärna så gick det, eehhh ok? Nästa mening ur honom sa, jag har en present till dig. Ni kan ju tänka er att i min hjärna så var det ännumer eeeeeehhhh ok??? Det stod helt still... när han då sa att den var från karin klickade det till! Det var ju en kompis härifrån som varit ner och hälsat på!! Och karin hade skickat ned en present till honom!!! Gissa om jag blev glad! Men framför allt förvånad!! Jag fick en fotlänk och ett halsband. Fotlänken har jag redan på mig. där kommer den få stanna också!

Haha ja ja, kanske att jag sa att jag hade bestämt mig. Men, jag har inte gjort ett dugg åt det. Men det ska bli andra bullar, ehhh menar tomater nu. ;) Jag ska lägga mycket kraft till att lyckas nu. Det måste jag för mig egen skull. Känna att jag kan och att jag klarar av det. Sedan är det ju en liten resa man gör för livet också. Man ändrar sin vana man haft i många år. Nu ska den nya vanan hålla många, många år. Ja helst livet ut. Jag vill nu hitta balansen mellan ett nyttigt liv och ett liv där man ändå kan unna sig. Men med måtta. En balans man klarar av utan att känna att jag ger upp saker.  När jag klarar detta kommer även kilon rasa. Det ser jag framemot. Tur jag har T som stöttar mig i vått och tort! <3

Kan inte fortsätta att må dåligt faktiskt över mina kilon. Jag har bestämt mig. Dom ska bort bort bort. Har sagt länge att jag ska träna och ner i vikt. Men, nu har jag bestämt mig! Kommer säkert skriva om hur det går senare. Först kommer jobbiga veckor utan chips... inte bara veckor men det är dom första veckorna som är jobbiga... Usch vet redan hur jag kommer må hahaha! Men men som sagt, om man vill tro på något. Varför inte börja med sig själv?

Läste en blogg om en tjej som håller på att gå ner i vikt. Kommer inte ihåg namnet på bloggen för tillfället tyvärr... Men hon hade också hittat på en annan blogg en kommentar, eller slogan eller vad man nu vill kalla det. Jag fastnade för den riktigt mycket. Den sa mig något. - You wanna believe in something, how about yourself

Något att tänka på :)

It is when you realize you where wrong that you can make a change.