Jag håller ett stadigt grepp
...om att inte tappa det jag nu påbörjat. Det är för mig det svåraste. Nu när jag påbörjat något och det går faktiskt bra. Då har jag lätt att tappa greppet om det och tillåta mig själv att ta det lugnt. Äta chips, godis mm. Men denna gång håller jag ett stadigt grepp om att behålla kontrollen. Ingen annan kan ha kontrollen utom jag. Så är det bara. Dags att inse det. Hur som haver. I dag är det den 9onde vilket innebär att jag klarat 9 dagar. Kan ses som lätt för vissa men jag ser det som framsteg. Glad är jag också att jag inte känner lika starkt sug efter chips.
Något jag däremot ser fram emot mycket!!! Det är att Tessan kommer hem från Stockholm för en stund! Mindre än 2 veckor kvar som jag förstod det! Hur roligt som helst!!!! Jag längtar verkligen!!! Ska bli så underbart roligt. Hoppas vi hinner med lite basket kanske? :)
Nä här kan jag inte sitta, måste hinna diska! :)
Arg på mig själv.
I dag blev jag arg, eller kanske bättre sagt frustrerad. Jag har bestämt mig att jag ska komma iform och bara det är ett stort steg i rätt riktning! I dag var jag och tränade med en kompis. Vi joggade lite granna, sedan gjorde vi styrka. Det var då min frustration verkligen kom fram. Min vän försökte bara hjälpa mig göra en övning rätt. I min frustration blev jag arg och sa att jag visst gjorde rätt. Jag försökte övertala henne att jag gjorde rätt. När inte det gick så sa jag att det tog faktiskt rätt för mig. Jag kände väl själv hur det tog sa jag. Nu så här i efterhand så kanske det inte riktigt tog som jag sa att det gjorde. Hade jag gjort som min vän sa hade det tagit ännu mer. Och då riskerar man inte några skador. Jag blev alltså arg, frustrerad och faktiskt ljög lite i all frustration. Inte ok!!
Vad jag inte kan förstå är att jag faktiskt har tillåtit mig själv att gå så här långt. När jag tex slutade med fotbollen. Varför fortsatte jag inte på egenhand med träning. Jag har ju alltid gillat träna! Vad var det som hände? Vad blev viktigare? Vänner, pojkvän, fritid, film m. tillbehör. eller var det något helt annat som gjorde att jag slutade träna? Kanske bara av ren lathet? Var det värt det? Inte i dag. Då ja kanske jag tyckte det. I dag? Defenitivt inte. I dag mår jag dåligt av min egen kropp och jag blir frustrerad när jag ser hur dålig kondis jag har när jag vet var jag var. Det jag blir mest arg över är att jag alltid tyckt mig vara tjock. Aldrig trivts i min egen kropp. När jag tittar tillbaka på hur jag såg ut när jag tränade fotboll tex kommer jag på mig själv att det är dit jag vill igen!
Jag har lärt mig en läxa. Den tog för många år att se. Men jag vill inte tillbaka hit.
Med lite kan du kan jag.
I slutet av april bestämde jag och en vän att vi skulle ändra våra liv lite för en stund. Hela Maj månad fick ingen av oss äta chips. Och vi skulle börja träna med varandra någon gång i veckan också. Härligt! Nu har jag 2 st som peppar och stöttar när det behövs. Just detta med chipsen har både hon och jag varit svag för i evigheter. Så nu känns det verkligen, kan hon vara utan chips hela maj, Så kan jag det också!!
Och kan ni tänka er, snart har det gått en vecka på maj månad. Och inte ett enda chips vill jag ha! Vi har sedan fått bestämma lite andra regler själva. Det gemensamma är inge chips och träna. Hittils går det kanon och jag har börja känna lite jävlaranamma igen! Jag har alltid haft ett jävlar anamma och varit tjurskallig. Någonstans har jag tappat det och det känns bra att jag fått liiiiiiten aning om att det kan finnas kvar någonstans inne i mig.
Däremot så syndade jag i går. Jag och T bestämde oss efter en liten kaotiskt dag att vi fick äta på sibylla. Gott var det men nu klarar jag mig utan det ett tag framöver. Äta bör man annars dör man haha! Senare på kvällen for jag och hälsade på min mor och far. Där blev det jordgubbar och grädde och dricka. Men jaja. vad gör det, det var ju ändå lördag. :)
Och kan ni tänka er, snart har det gått en vecka på maj månad. Och inte ett enda chips vill jag ha! Vi har sedan fått bestämma lite andra regler själva. Det gemensamma är inge chips och träna. Hittils går det kanon och jag har börja känna lite jävlaranamma igen! Jag har alltid haft ett jävlar anamma och varit tjurskallig. Någonstans har jag tappat det och det känns bra att jag fått liiiiiiten aning om att det kan finnas kvar någonstans inne i mig.
Däremot så syndade jag i går. Jag och T bestämde oss efter en liten kaotiskt dag att vi fick äta på sibylla. Gott var det men nu klarar jag mig utan det ett tag framöver. Äta bör man annars dör man haha! Senare på kvällen for jag och hälsade på min mor och far. Där blev det jordgubbar och grädde och dricka. Men jaja. vad gör det, det var ju ändå lördag. :)
