martuna

Var och hälsade på mor och far i går efter att jag kommit hem från skule och snowboardåkning. Min kära mor frågade varför jag skaffat nyblogg, ( yes hade en innan som jag aldrig skrev i... ) om jag ändå inte hade tänkt skriva i det. Mycket klokt sagt, så det är väl bara skriva då. haha :)

I alla fall så hann jag med skule 2 gånger i går. Första svängen var när vi skulle åka snowboard. Vilken grymt härligt och rolig åkning det blev. Jag som är en riktigt fegis om det inte är 1 meter puder under mig vågade mig på att hoppa lite granna. Mycket roligt som sagt. Sedan hem vid 2 tiden så att T kunde fara och jobba 8 timmar.

Sov då 45 minuter men passade sedan på att fara och hälsa på mamma och pappa som sagt. Blev kortspel, bingolotto och något program jag aldrig sett. Kan dock erkänna att det var bättre än vad jag trodde det skulle vara. Skulle dock aldrig erkänna det ;) Pappa skulle sedan till skule och hjälpa syster ta in hennes 2 hästar och sedan dom 2 andra i hagen. Roligt att komma ut med pappa en sväng och träffa syster och hennes karl en stund. :)

Så enkelt var det att komma till skule 2 gånger på en och samma dag. Måste också passa på att nämna att jag hittade en gammal Backstreet boys mugg hos mamma och pappa i går. Minns dock inte vad jag fått den ifrån men minns att jag tyckte om den. Så den fick komma hem till lägenheten och nu får T dricka kaffe ur den, haha :)

Yes, då är man inne på dag 4 i rad utan chips och med att äta bra och så... Jo jag vet, 4 dagar är inget men ett steg i rätt riktigt för mig. I går fick jag dock ett test. T satt och åt chips medans jag snällt åt gurka och selleri. Tror det heter selleri? Med dipp såklart! Jag insisterade på att T skulle äta chips för jag måste lära mig att jag inte behöver det. Det är en mycket ful vana jag hade börjat med. Men ibland krävs det inte mycket för att man ska börja tro på sig själv igen :) Jag ska lyckas!!

Nu har chocken lagt sig sedan i går. Tror jag!! Om jag ska ta det från början så har jag en mycket mycket kär vän nere i brasilien. Hon kommer därifrån och jag lärde känna henne när hon var utbytesstudent här i Sverige. I alla fall, jag har varit nere och hälsat på henne 2 ggr. Och vi klickar bara. så är det. vi förstår varandra och har samma humor. Ja allt! Har inte sett henne på mycket länge. Och ibland är det svårt att hålla kontakten när avståndet är minst sagt en bit. Men jag pratade med henne häromveckan och allt var frid och fröjd. Men så i gårkväll plingade det på dörren. Jag och T var ganska trötta och undrade vem i fridens alla dagar som kom nu? Gick och öppnade och där stod en kille som jag då inte kände igen. Hej jag heter Johannes sa han. I min hjärna så gick det, eehhh ok? Nästa mening ur honom sa, jag har en present till dig. Ni kan ju tänka er att i min hjärna så var det ännumer eeeeeehhhh ok??? Det stod helt still... när han då sa att den var från karin klickade det till! Det var ju en kompis härifrån som varit ner och hälsat på!! Och karin hade skickat ned en present till honom!!! Gissa om jag blev glad! Men framför allt förvånad!! Jag fick en fotlänk och ett halsband. Fotlänken har jag redan på mig. där kommer den få stanna också!

Haha ja ja, kanske att jag sa att jag hade bestämt mig. Men, jag har inte gjort ett dugg åt det. Men det ska bli andra bullar, ehhh menar tomater nu. ;) Jag ska lägga mycket kraft till att lyckas nu. Det måste jag för mig egen skull. Känna att jag kan och att jag klarar av det. Sedan är det ju en liten resa man gör för livet också. Man ändrar sin vana man haft i många år. Nu ska den nya vanan hålla många, många år. Ja helst livet ut. Jag vill nu hitta balansen mellan ett nyttigt liv och ett liv där man ändå kan unna sig. Men med måtta. En balans man klarar av utan att känna att jag ger upp saker.  När jag klarar detta kommer även kilon rasa. Det ser jag framemot. Tur jag har T som stöttar mig i vått och tort! <3

Kan inte fortsätta att må dåligt faktiskt över mina kilon. Jag har bestämt mig. Dom ska bort bort bort. Har sagt länge att jag ska träna och ner i vikt. Men, nu har jag bestämt mig! Kommer säkert skriva om hur det går senare. Först kommer jobbiga veckor utan chips... inte bara veckor men det är dom första veckorna som är jobbiga... Usch vet redan hur jag kommer må hahaha! Men men som sagt, om man vill tro på något. Varför inte börja med sig själv?

Läste en blogg om en tjej som håller på att gå ner i vikt. Kommer inte ihåg namnet på bloggen för tillfället tyvärr... Men hon hade också hittat på en annan blogg en kommentar, eller slogan eller vad man nu vill kalla det. Jag fastnade för den riktigt mycket. Den sa mig något. - You wanna believe in something, how about yourself

Något att tänka på :)